Jaa, jag är mänsklig också.

Jag vill bara säga att jag skulle beskriva mig som väldigt glad. Jag är oftast glad. Men jag har självklart sämre dagar jag med. Vilket säkerligen behövs. Så att det blir någon slags balans i livet. Jag har jobbiga känslor att deala med jag med. Helt otecknat. Svart på vitt också. Det är bara svårt att veta hur pass mkt man kan dela med sig av här. Man vill ju att ni ska bli glada av att läsa det jag skriver. Inte höra massa gnäll.

Men idag alltså. Ursäkta mig nu men.. men jävla 5k17. Jag har verkligen sovit dåligt inatt. Jag har haft mardrömmar, haft ont i magen och lipat som ett litet barn fan! Mina känslor leker typ hela havet stormar. Vissa känslor och situationer som jag har just nu är kaos. Som är svårförklarade. Men jag är duktig på att lägga locket på. Det finns alltid dom som har det värre. Men om bara mitt hjärta och hjärna ville samarbeta. Kom igenråå. LITE åtminstone?

Ibland hade det varit skönt att tala direkt från hjärtat. HÄR. Men det går liksom inte. Säger jag något vill jag helst ha tänkt igenom det. Vilket inte det här inlägget är. Genomtänkt alltså. Nu ventilerar jag bara lite. Till mina vänner som ibland ställer frågor jag inte kan svara på..Så ber jag om ursäkt. Jag har svar, men de sitter som långt inne. Man får ge mig lite tid. Jag har någon konstig försvarsmekanism också. Om saker blir för känslomässigt jobbigt, så stänger jag av. Blir mer kall eller struntar i det helt. Jag hatar det med mig själv. Fegt? I know.

Men jag är oerhört glad i mina vänner och jag älskar er. Ja. Nivet vilka ni är!♥ Dom senaste dagarna har jag spenderat oehört mycket tid med Linnea i telefonen. Haha fyfan. Hon får mig alltid på bra humör. Säger vettiga saker. Hon är inte rädd för att kasta lite skit på mig. Jag gillar det. Ibland tror jag bara hon vill se mig lite svag :P Men med all rätt. Lipa lite. Få ur mig nåt. På ett bra sätt. Vad det än är. Känns skönt att ha ngn som kan förklara ens känslor för en. Sätta ord på dom. Ur ett annat perspektiv.

Men jag är faktiskt lite arg också. Någon frågade mig för några dagar sedan om jag måste bli arg för att överhuvudtaget uttrycka någon känsla jag sitter på. Kanske är det så? Men jag är inte handlingsförlamad iaf. Kanske är det för att jag bryr mig så mkt att jag faktiskt inte vet hur fan jag ska göra. Vissa saker är lättare att sätta ord på..och vissa går inte att beskrivas med dom. Jag tror att det är lättare att ibland vara säker på vad man inte vill, än saker man faktiskt vill. Då fumlar man runt i mörkret som ngn.. jag vet inte vad.

Magkänslan då? Jag hade tänkt att lyssna på den men just nu är jag as hungrig och min yoghurt är slut.. hur jag känner för det? Jag borde låta tystnaden tala men. FML