Hennes/min blogg.

"Det känns som om min blogg kommer att vara garanterad pumpsfri. Det vill säga inte bilder på ett par snygga pumps som jag såg på vägen till dagis<<. Snarare en dagbok fylld med mänsklighet, vacklande självförtroende, och torra pinsamma vardagliga situationer. Dåligt samvete, prestationsångest och förhoppningsvis igenkänning. Hederlig jävla underbar vanlighet. En blogg som får en att känna sig som en rätt schysst morsa."

Hennes blogg.

Jag har tre riktiga idoler. Min mamma Eva. Min mormor Stina och författaren/skådespelaren Mia skäringer. Beundrar dem allihop. Men tyvärr finns inte min mamma eller mormor vid min sida längre. Men... jag beundrar Mia Skäringer. För den person hon är. Stark men sårbar. Sårbar men stark. Så känner jag mig ofta. Jag vill verka stark. Utåt.

Men bakom kulisserna finns där ett vacklande självförtroende och en sårbarhet som jag inte riktigt gillat att dela med mig av. Då det är kaos i livet. När man inte riktigt kan sätta ord på hur man känner. Då det är svårt. Då skrivandet blir till en press och då man hela tiden är rädd för att göra fel. Jag vill ju så gärna göra rätt. Hela tiden. Men jag har insett att det inte går. Att man inte kan bli älskad av alla och att det får gå precis just bra ändå.

Så hädanefter. Säger jag Elsy Maria Carnbro. Uschja. Varför valde mamma/pappa att ha kvar Elsy? Jag skäms lite över det namnet. Men nu vet ni alla. Jag heter Elsy i andra namn. Gilla eller inte gilla. Åter igen. Nu säger jag att jag ska göra så gott jag kan. På mitt sätt. Det får bära eller brista. Känsligt, sårbart och väldigt, väldigt ärligt.

Min blogg.