Hehjehjehjeheje! :)

Idag är jag skitglad. Förkyld men glad. Jag har som sagt inte varit så duktig på att blogga trots att vi har internet. Men det är lite för att min iphone blivit stulen och jag är kass med att fota med Andreas mobil. Det är ett mission i sig att bara lära sig hur man ska ringa på den. Men snart så, har jag en ny! :) Men har en gammal samsung så länge. Det funkar fint det med. Fyller en mobils funktioner. Ringa och smsa, perfekt! :)

Fuengirola

Kass uppdatering idag. Det har varit så varmt så man orkar som inte sätta sig ner vid datorn. Man vill bara kasta sig i poolen om och om igen. Snart är det slutet av September och det närmar sig Oktober. Vi har 3 roliga saker att se fram emot. Leta nytt boende i Fuengirola. Vi tänkte nämligen flytta dit då Andreas fått jobb där, och då blir det bara 5 mins gångavstånd till jobbet.

Sedan fyller Ante 27! :) Det ska vi ju såklart fira. Den tredje saken är att en vän som heter Linnea Hedin och hennes pojkvän kommer hit och hälsar på! :) Så himla roligt och mysigt. Hon är så sjukt rolig, och det var ett tag sedan vi sågs så det ska bli jätte kul. Får ta igen allt som vi missat och det ska bli jätte kul att höra vad hon gjort och vad hon har för planer! :)

Såhär hittade jag en bild på Fuengirola från internet. Eftersom jag faktiskt inte orkar fota en själv med den där Nokia n9:n. För min mobil har blivit snodd, men det skrev jag ju tidigare på bloggen. Andreas telefon gör mig galen. Återigen till det där med elektronik nivet. Så här... en bild från Fuengirola by night. Det är så mysigt då det är så mrkt men varmt och skönt. NJUT! :)

Bästa du! :) ♥

Jag saknar min Mli. Men hon befinner sig i Härnta. Men så finns ju skype. Det är så skönt med henne att jag kan säga allt. Vad det än är. Till och med gråta inför henne. Det händer inte ofta. Men det har hänt. En människa som förstår mig. Då jag inte behöver säga så mycket. Hon bara förstår. Finns verkligen där i alla väder. Hur läget än är. Som varit stark då jag behövt det.

Som jag berättat har vi ju Maria Wiig som gudmor åt båda barnen och det kommer ju aldrig att ändras. Men även på Hanna vill vi ha någon till. Som är lite närmare än 50 mil. Nu blir det ju iofs längre men då vi väljer att flytta tillbaka till Sverige blir det nog i Norrland. Vi ville ha någon som hon känner sig trygg med, och som ofta är där och varit barnvakt flera gånger! :) Vi frågade Mli om hon ville vara det åt Hanna och det ville hon verkligen. Hon blev super glad och det gjorde ju oss ju super glada! :)

Jag tror det kan vara bra då hon växer upp. Att ha någon som Mli. Då hon bråkar och skriker på sin mamma, kanske hon behöver ventilera. Jag ventilerade ofta hos mormor. För min mormor var helt underbar. Jag skrek och svor men hon talade mig till rätta. Sa åt mig då jag gjorde fel och hjälpte mig då jag hade problem. Sa åt mig att jag skulle vara snäll mot min mamma och inte vara så hård alla gånger. Sånt där som man inte fattar då man är i tonåren. Då man trotsar sina föräldrar. Då man lever i sin egen värld.

Så det känns jätte bra att vi valde Mli. Någon som kan tala om för henne då hon inte ska vara så hård mot sin mamma! ;) För trotsa, det har jag på känn att hon kommer göra. Det är så roligt att se att de umgås så fantastiskt bra. Att våran dotter litar på henne det märks. Jag vet även att hon alltid kommer ställa upp på Hanna, vilket känns super bra! :) Kanske kunna ta hennes parti då hennes mor och far inte riktigt håller med. Så när jag & Ante ser Hanna/Emilie tillsammans, då vet vi att vi aldrig kunde gjort ett bättre val. ♥

Tysnaden som uppstår.

Jag - Jag har feber tror jag.
Ante - Ja det har du!
Jag - Men Ante?
Ante - Jo men du är jätte varm!
Jag - Men du kan ju inte känna det på rumpan?
Ante - ...

Another useless key

BAAAM. Jag vet inte hur många tangentbord eller datorer som pajjat genom åren. Varför vill inte datorn göra som jag vill? Jag klickade ju på YES! :) Hade jag bestämt hade det varit klart för 10 minuter sedan. Jag försöker att uppgradera internet. Ante glömde göra det i morse. Här gott folk. Bjuder jag in till dåligt tålamod. Jag har bra tålamod i "vanliga livet". Men gäller det elektronik så är det inte lika bra.

Men man kan säga att det är ömsesidigt. Någon slags hatkärlek till varandra. Jag är inte helt tappad bakom flötet. MEN av någon anledning vill elektroniken göra saker svåra för mig. Den vet att jag vill ha den men spelar svårfångad. KÄRLEK. Jag laddar ner den. Lite bit för bit. Men jag får hjälp. Av Andreas. Annars hade det aldrig gått. Det krävs 2 för att dansa tango. Tack gode gud för det. Hur hade jag annars klarat mig?! :)

Förkyld.

Vaknade med feber, ont i huvudet och att jag var täppt i näsan. Som tur är har jag packat med mig Otrivin menthol! :) Nu ligger jag och Arvid i sängen och tycker lite småsynd om oss. Ska mysa och kika på film. Blir väldigt lugnt idag i alla fall... Hanna är däremot svin pigg, så vi får väl leka med alla hennes leksaker hemma här idag. Laga god lunch och rå om varandra! :) Nu ska jag ta en treo och försöka bli människa och gladare igen! :)

Lunch på Porto Marina!

Man går ganska mycket här. Man förbränner mer än vad man gör av med. Då behöver man mat. God mat. Vi tänkte att vi skulle ta en snabbpromenad bort till en restaurang vi velat gå till. Det tog ca 5 timmar :) När vi väl kommer fram är killen som jobbar på stället bredvid så trevlig att vi väljer det istället. Han och Hanna blir as tajta på 5 sekunder och Andreas klickade nog lika bra. Han har en man-date nu...så att säga! :)

Lila mp3 och högtalare!

Jag la ju aldrig ut vad jag fick igår?! Dom flesta har kanske sin musik på sin Iphone eller vad man nu har för mobil. Men jag gillar inte att ha det. Så jag hade en ipod med musik. Men som blev snodd. Så Andreas köpte en ny mp3 jag kan ha här. Som vi hoppas inte blir snodd. En LILA! :) Så fick jag högtalare till. Så niiiice! :)

Min fallskärm heter HEN.

Den är varken en hon eller han. Eller det kanske är precis vad den är. Det är både en han och en hon. En massa han och en massa hon.

Ibland känns det som jag sprungit 300km/h utan paus. Aldeles för länge. Det funkade. Ett tag. Fort gick det. Roligt med. Hoppade från ett högt stup. Vaknade med känslan av att var kul. Både levde och inte levde. I den där bubblan. Allt var så nytt. Vilka människor. Vilka underbara människor jag mött. Vissa var bara på tillfälldigt besök men lämnade spår. Vissa finns kvar. De som kom lite extra nära. De som berörde liite mer.

Ni som älskar solsidan vet kanske att en klok Fredrik Schiller säger något i stil med att "Ibland måste man kapa vissa grenar, så att andra kan växa ut." Så sant som det var sagt. Byta ut chipsen mot popcornen. Samtidigt som att det är viktigt att vattna de grenar som finns. För det handlar ju om just det dära, som är svårt att sätta fingret på. Det lilla extra ordinära. Riktig vänskap.

Då man rusar i 300km/h är det svårt att få perspektiv. Men utifrån är det nog ganska lätt. En alldeles för trött durasell kanin. Man inser inte själv att man måste ta det lite lugnt. Då väggen kommer plötsligt. Då den slaps you in the face. Ganska hårt också. Då är du inte så kaxig. Ganska liten faktiskt. Livrädd också. För allt. Allt och inget. När panik och ångest bestämmer sig för att göra ett tungt beat med en mashup som ett brev på posten. Då du inte hänger med och dansar i otakt. Den där jobbiga känslan.

Jag kan med ärlighet nu i efterhand säga att jag varit där. Är nog fortfarande lite där. Jag har provat allt. Flytt, flytt och flytt lite till. Men jag försöker ändra mig. Jag är bara människa. Ha lite tåladmod med mig. Ge mig lite tid. Jag löser inte alla mina problem på en kopp kaffe. Gör någon det? Om. Let me know. Men jag klarar inte allt själv. Liksom askungen har jag haft tur att ha mina möss.Ni som limmade ihop, sydde och försökte göra min fallskärm hel. Utan er hade jag inte klarat mig så bra som jag gjort.

Man ska vara glad åt livet. Se det stora i det lilla. Jag är oerhört tacksam över familj och alla mina fina vänner som finns där, och som har hjälpt mig då jag haft det svårt. Vill inte skriva namn, då jag är rädd att jag glömmer någon. Så tack min ihoplimmade, sydda vackra fallskärm. HEN♥

Importante.

Importante  - Viktigt på spanska. ELLER. Import av Ante.

Tzatziki.

Igår åt vi ganska sen middag. Som vanligt iofs. Vi gjorde tzatziki som vi åt pasta och ketchup till! :) Det var riktigt gott. Vi smuttade på lite tinto verano då  barnen gått och lagt sig och vi kikade på massa avsnitt av modern family. Som enligt oss aldrig blir tråkigt! :) Riktigt myysigt vare.

Tänkte att jag skulle kliva upp tidigt idag då Andreas ska till jobbet snart. När han är tillbaka blir det nog till att åka till stranden. Men stackars Arvid får inte bada. Han har gått och blivit förkyld stackarn. Hanna får bada åt honom. Hon har lärt sig att dyka. Eller inte sådär tjusigt. Mer att hon inte tvekar att hoppa i poolen som är på 2 meter.

Nu ska jag pussa på Andreas.... sedan förbereda frukost åt barnen och kika på lite avsnitt! :) PUSS

Parque de crocodilos en Torremolinos, Málaga!

Det finns så mycket roligt att göra för barn här. Även för vuxna. Vi har reda hunnit besöka djurparken i Fuengirola, delfinariet i Benalmaderna, Aqua land (som har massa hajar och sånt) och nu krokodilpaken i Torremolinos. Jag är väldigt rädd för hajar... men speciellt för krokodiler. Alla fick chansen till att hålla i en liten krokodil om man ville. Men jag tackade såklart NEJ! :) Andreas däremot ville gärna hålla i den. Hanna var lite skeptiskt men satt ändå brevid.

Men är ni i Torremolinos någon gång är detta verkligen värt att åka på. Man får en guidad tur av ett proffs, som berättar om dom och lite information i övrigt om krokodiler. Så man får bli lite allmänbildad på köpet. Sedan är han såklart med om man vill hålla i de mindre krokodilerna! :) Om jag ser lite sur ut så är det för att jag var halvt skräckslagen. Man måste vara på sin vakt! :) En krokodil hette "Big dady" och han hade tydligen 4 brudar och var 90 år. Skön.

 

Paket?! :)

Gömde ju även att nämna att min familj firade min födelsedag innan jag åkte till Spanien. De var så söta. De hade köpt presenter, lagat middag och handlat en tårta!♥ Andreas familj har skickat sms och firat dom också. Så idag nivet då jag var ensam här. Så var Andreas och Arvid i Fuengirola... Så kommer Andreas hem med ett paket åt mig! :) En överraskning. Så sööt!

SVAR PÅ KOMMENTAR

SVAR PÅ KOMMENTAR: Tack Calle. Vad glad jag blir och vad roligt att du tycker det! :)

Mooorning.

Godmorgon. Solen skiner, jag är sådär lagomt utvilad. Har en massa roliga saker att berätta men vet inte i vilken ordning jag ska lägga upp det. Plus att jag knappt nämnt något om Spanien, som det finns massor att skriva om. Så det får komma lite grötigt. Inläggen alltså..men vill försöka få med allt. Finns det hjärterum så finns det stjärterum... Männen i mitt liv hade tydligen åkt in till Fuengirola så jag sitter här helt själv. Nu ska jag njuta av det här teet innan Hanna vaknar och ska ha sin lunch! :)

Tjugofemår.

Det är jag idag. Tjugofem år. Ett år äldre, kanske liite klokare. Lite mer mig själv. Men det är lite annorlunda. Jag är inte riktigt hemma. Firar min födelsedag i Spanien. Inget hetts shottande, kalas eller tårtbak. Eller jo vi firade såklart. Men inte som vanligt. Andreas jobbade lite på dagen. Jag och barnen chillade och åt frukost.

Åkte in till till Plaza Mayor för att köpa något fint. Något som vi båda två kan ha användning av tänkte jag. Men hittade inget vi ville ha eller behövde. Så vi köpte leksaker åt barnen istället. De vart jätte glada! :) Hanna fick en docka, en barnvagn och en mobiltelefon. Så det var värt alla gånger. LYCKA.

Tröck en hamburgare på Burger king för att orka med i värmen. Helt slut då vi kom hem. Någon lyxmiddag blev det inte heller. Men man blir inte så hungrig i denna värme. Men pasta carbonara på påse och ice tea såhär på kvällskvisten har väl också sin charm? :) En Coronita ska jag i alla fall unna mig. Nu blir det film och myys.

Tack alla fina som gratulerat mig på min dag!!! Det värmer verkligen! :)

High heels!

Jag delar gärna med mig av då jag hittar ett par skor. Ett par riktigt snygga high heels. Som jag hittade i en fin butik i Malaga. Efter några timmars letande och efter tusen frågor om vägen så hittade vi stället. (Vilket jag för stunden inte minns namnet på.) Men för er som inte vet har jag en ganska besvärlig skostorlek. Nämligen 32-33. Det är bra då det är billigt med barnskor. Men det är inte så rockigt att glida omkring med fjärilar, hjärtan eller glittriga blommor alla gånger.

Men vi kom i alla fall in på den här butiken. Åhh vad vackert! :) Så många skor, och i min storlek. Jag var ganska töntigt lycklig där för en stund. Tills jag insåg att i min väska med iphopne, ipod, bankomatkort osv var stulet. Lite irriterande att vara helt lyrisk till att känna någon slags less känsla. Ett öga för ett öga.. eller vad säger man? I spanien är storlek 32-33 ofta något man måste göra specialbeställningar på berättade de. Men jag ville inte vänta. Detta är ju trots allt första gången jag kunnat köpa ett par high heels i butik. Så ja. Skor blev det. Riktigt tjusiga också! :)

Hennes/min blogg.

"Det känns som om min blogg kommer att vara garanterad pumpsfri. Det vill säga inte bilder på ett par snygga pumps som jag såg på vägen till dagis<<. Snarare en dagbok fylld med mänsklighet, vacklande självförtroende, och torra pinsamma vardagliga situationer. Dåligt samvete, prestationsångest och förhoppningsvis igenkänning. Hederlig jävla underbar vanlighet. En blogg som får en att känna sig som en rätt schysst morsa."

Hennes blogg.

Jag har tre riktiga idoler. Min mamma Eva. Min mormor Stina och författaren/skådespelaren Mia skäringer. Beundrar dem allihop. Men tyvärr finns inte min mamma eller mormor vid min sida längre. Men... jag beundrar Mia Skäringer. För den person hon är. Stark men sårbar. Sårbar men stark. Så känner jag mig ofta. Jag vill verka stark. Utåt.

Men bakom kulisserna finns där ett vacklande självförtroende och en sårbarhet som jag inte riktigt gillat att dela med mig av. Då det är kaos i livet. När man inte riktigt kan sätta ord på hur man känner. Då det är svårt. Då skrivandet blir till en press och då man hela tiden är rädd för att göra fel. Jag vill ju så gärna göra rätt. Hela tiden. Men jag har insett att det inte går. Att man inte kan bli älskad av alla och att det får gå precis just bra ändå.

Så hädanefter. Säger jag Elsy Maria Carnbro. Uschja. Varför valde mamma/pappa att ha kvar Elsy? Jag skäms lite över det namnet. Men nu vet ni alla. Jag heter Elsy i andra namn. Gilla eller inte gilla. Åter igen. Nu säger jag att jag ska göra så gott jag kan. På mitt sätt. Det får bära eller brista. Känsligt, sårbart och väldigt, väldigt ärligt.

Min blogg.

Energi! ♥ :)

Men det är mycket som är bra också. Dessa 2 underbara ungar!!! :) Som jag har tillsammans med världens finaste Andreas. Men han fick inte vara med på bild här...

Bara jag.

Vart börjar jag. Jo här. Jag valde att reboota. Börja om. Lite lätt. Här. Nu. Nu när jag fått lite distans. Tagit ställning vad jag verkligen vill dela med mig av och om vad. Läser jag riktigt gamla inlägg kan jag känna mig glad. Läser jag det senaste året så känns det som jag bara skrivit men att det varit någon slags låtsas värld. Rädd för att skriva om verkligheten. Rädd för att förlora någon som stod mig nära, vilket jag gjorde.

Massa skitdraman som jag egentligen bara ville dra åt helvete. Jag ville bara vara. Fokusera på mitt eget liv. Försöka förstå mig på mig själv. Hur jag själv känner om saker o ting. Inte vetat hur mycket man ska våga skriva, och rädd för hur hårt folk ska döma ut, då man är sårbar och ledsen. Att den värsta fienden skulle vara förstående. Åtminstone försöka. Så det är vad jag gjort. Fått känna, gråtit, pratat, invänta min själ som jag sprang ifrån någonstans på vägen. Samlat och limmat ihop mig själv.