Hanna - Rita!
Jag - Ska jag rita?
Hanna - Mm! :)
Jag - okej. Jag gör en hund!
Hanna - Hund!
Andreas - (kommer in) Vad fint du ritat Hanna!
Hanna - Tack!
Jag - Det är jag som ritat!
Andreas - Okej...Anka!
Hanna - Anka! :)
Andreas - Bra Hanna!
Jag - Vadå bra Hanna?
Andreas - Ja, hon sa ju anka!
Jag - Jaha, men det är ju ingen anka?
Andreas - Seriöst?
Jag - Ja!
Andreas - Vad är det för något då? :P
Jag - En HUND!
Andreas - hahahhahahaha.
Jag - Rita själv då om det är så jävla lätt!
lördag 26 januari 2013
Saken är!/Tingen er!
Jag har det roligaste, underbaraste och mest kärleksfyllda jobbet någonsin. Jag är mamma. Men även om jag är mamma är jag människa också. Jag försöker att vara jag. Mig själv. Även om det är svårt ibland. Jag älskar att lära känna likasinnade föräldrar. Så man vet att man inte är ensam. Om att vilja skapa sina egna regler. De som tänker lite som mig och Andreas. Men man ska göra på sitt eget sätt. Inte lyssna så mycket på alla andra. Det blir bäst så.
Även om det känns som att jag bryter lite mot regelboken av den "perfekta föräldern" när jag skriver det här; så behöver mammor & pappor lite semester ibland. En kväll bara. För att socialisera sig med vuxenvärlden. För att få komma ut, äta en god middag, dricka en öl. Snacka lite skit. Om allt och inget. Med riktigt bra vänner. Med en som förstår. Någon som har barn och vet hur det är att vara förälder. En sån som Andreas Berntsen.
Vi har pratar mycket om hur saker är på riktigt. Vad som är underbart/vad som är jobbigare. Att vi vill vara de föräldrarna som försöker ha den perfekta balansen och kontrasten. Även om perfektion inte finns. Mellan stabilitet, ansvar,kärlek, humor och spontanitet. Att man ska ta sig tid till sina barn och familj. Men även till sig själv. IBLAND. men även om vad som krävs för att orka med. Det är få människor jag kunnat prata så bra med, om föräldraskap.
En som inte dömer för att man känner att man måste fylla på energikvoten en aning. Genom att få gå och träna, trycka ett Mc donalds meal utan att assistera ett barn. Att få köra bil, sjunga med och lyssna på vilken musik man vill. Bara ligga och slökolla på en film. Äta godis utan att de redan är slickade på osv. Näe han förstår. Han har sett oss tillsammans med våra barn! Umgåtts med oss och dem. Han vet att vi älskar dem. Över allt annat.
Därför vill jag bara säga tack till den här otroligt underbara kloka människan, som jag önskar allt gott. Tack för att du är du. Som delat med dig av tingen er, goda samtal, kramar, varma ord och high fives :) Andreas Berntsen♥, en som påmint mig och sagt att "du är bra". Någon som ser och vet hur mycket familj/släkt/vänner betyder för mig. Men som inte tycker det är konstigt att få skämta och skratta utan att nämna sina barn i samma mening. En som förstår. Att det är viktigt. Att få vara sig själv, bara för en liten stund.
Även om det känns som att jag bryter lite mot regelboken av den "perfekta föräldern" när jag skriver det här; så behöver mammor & pappor lite semester ibland. En kväll bara. För att socialisera sig med vuxenvärlden. För att få komma ut, äta en god middag, dricka en öl. Snacka lite skit. Om allt och inget. Med riktigt bra vänner. Med en som förstår. Någon som har barn och vet hur det är att vara förälder. En sån som Andreas Berntsen.
Vi har pratar mycket om hur saker är på riktigt. Vad som är underbart/vad som är jobbigare. Att vi vill vara de föräldrarna som försöker ha den perfekta balansen och kontrasten. Även om perfektion inte finns. Mellan stabilitet, ansvar,kärlek, humor och spontanitet. Att man ska ta sig tid till sina barn och familj. Men även till sig själv. IBLAND. men även om vad som krävs för att orka med. Det är få människor jag kunnat prata så bra med, om föräldraskap.
En som inte dömer för att man känner att man måste fylla på energikvoten en aning. Genom att få gå och träna, trycka ett Mc donalds meal utan att assistera ett barn. Att få köra bil, sjunga med och lyssna på vilken musik man vill. Bara ligga och slökolla på en film. Äta godis utan att de redan är slickade på osv. Näe han förstår. Han har sett oss tillsammans med våra barn! Umgåtts med oss och dem. Han vet att vi älskar dem. Över allt annat.
Därför vill jag bara säga tack till den här otroligt underbara kloka människan, som jag önskar allt gott. Tack för att du är du. Som delat med dig av tingen er, goda samtal, kramar, varma ord och high fives :) Andreas Berntsen♥, en som påmint mig och sagt att "du är bra". Någon som ser och vet hur mycket familj/släkt/vänner betyder för mig. Men som inte tycker det är konstigt att få skämta och skratta utan att nämna sina barn i samma mening. En som förstår. Att det är viktigt. Att få vara sig själv, bara för en liten stund.
fredag 25 januari 2013
hehe buurrrrrn.
Jag - Vad ler du åt?
Ante - Inget.
Jag - Smsar du med Benjamin igen
Ante - Näe.
Jag - Jo.
Ante - Jamen, han skickade en bild på sin favorit öl! :)
Jag- Hur vet du att det är hans favorit öl?
Ante - Han sa det förut någon gång!
Jag - Han sa det förut?
Ante - Ja
Jag - Det lägger du på minnet?
Ante - hehe ja det blev visst så
Jag - Men aldrig att jag vill ha medium såsen till tacos, eller hur jag vill ha mina broccoli kokade, eller sätta igång tvätten även om jag sätter upp en lapp på ytterdörren?!
Ante -.....(Lång tystnad och tänker) Men Maria! Du kommer aldrig ihåg vår bröllopsdag! HA!
Jag - ...
Ante - Inget.
Jag - Smsar du med Benjamin igen
Ante - Näe.
Jag - Jo.
Ante - Jamen, han skickade en bild på sin favorit öl! :)
Jag- Hur vet du att det är hans favorit öl?
Ante - Han sa det förut någon gång!
Jag - Han sa det förut?
Ante - Ja
Jag - Det lägger du på minnet?
Ante - hehe ja det blev visst så
Jag - Men aldrig att jag vill ha medium såsen till tacos, eller hur jag vill ha mina broccoli kokade, eller sätta igång tvätten även om jag sätter upp en lapp på ytterdörren?!
Ante -.....(Lång tystnad och tänker) Men Maria! Du kommer aldrig ihåg vår bröllopsdag! HA!
Jag - ...
AJ :(
Jag nämnde ju tidigare att jag har haft lite ont i tårna, och inte så lite heller. Försökte vila och se om det gick över igår. Men inatt åkte vi in för det gjorde så sjukt ont. Tyvärr hade de ingen läkare som kunde göra "operationen" som behövdes. Ja, jag blev alltså tvungen att komma tillbaka imorse.Vilket jag såklart gjorde. Så vi åkte in. Fick sitta där ett tag men då jag väl fick komma in var läkarna så himla bra. Jag har aldrig varit med om en så bra sjukvård. Vänliga, förstående och förklarade allt de gjorde.
Eftersom jag själv kände att det var en infektion hade jag "tömt" ena tån på vätska. Ja det låter sjukt äckligt. Vilket det var. Men de var ändå tvugna att kolla båda. Så jag fick 4 sprutor med bedövning. De var inte så skönt, plus att jag är jätte rädd för dom. Svimmar typ. Varje gång. Då den lagt sig "borrade" de hål i båda naglarna och tömde de på vätska under. Så trycket skulle släppa. Fick plåster och en spritlikaiknande vätska, och talbletter.
Men så ska jag resa mig. Och nej, allt blir typ svart. Jag får sätta mig på en stol i korridoren, men hamnar sedan på en brits, med sån pipgrej då dom kollar pulsen, trycket och en blöt handduk på pannan. Jag börjar tok skaka och fryser ganska mycket. De hämtar en filt och tar blodprover. Frågar om det är något jag är allergisk mot. Ja allt typ. Sen kommer de tillbaka och säger att "bedövningen..." "Är jag allergisk mot den också eller?" fyller jag i. Ena läkaren börjar tokskratta samtidigt som den andra säger "hehe.. ja tyvärr."
Så roligt då de frågade hur jag fått såhär. Förklarade att ja sprungit mycket och att jag känt lite efter de nya träningsskorna i tårna då. Men att jag vilat en dag, att det gått ner sig och att jag körde på igen. Att det blivit värre då. De undrade om jag inte känt att det gjorde ont då jag sprang. Josåklart jag kände det. Men alltså. Om jag börjar något kan jag inte avbryta det. Då blir det som ett big fail. Då måste jag göra klart. 8Km är inte samma som 10. För mig spelar det roll. Då kommer jag bara känna att. "Nästa gång måste jag springa 13 km". Det vill jag inte :)
Visade sig att jag även var allergisk mot medicinen de skrivit ut. Inte spriten då, utan tabletterna. Menmen, det kunde väl varit värre. Jag fick ju hjälp...och de var verkligen duktiga. Sen fick jag träffa en läkare som undersökte mig och fick en banan och lite saft. Sen fick jag vila nån timme. Sedan halta ut på hälarna för att möta familjen. Hämta ut grejerna på apoteket och ta en taxi hem. Arvid sov, men Hanna verkade ju ha kul åt hur jag såg ut. Skrattade hysteriskt åt mig. Ja kul att man kan roa någon iaf :)
Eftersom jag själv kände att det var en infektion hade jag "tömt" ena tån på vätska. Ja det låter sjukt äckligt. Vilket det var. Men de var ändå tvugna att kolla båda. Så jag fick 4 sprutor med bedövning. De var inte så skönt, plus att jag är jätte rädd för dom. Svimmar typ. Varje gång. Då den lagt sig "borrade" de hål i båda naglarna och tömde de på vätska under. Så trycket skulle släppa. Fick plåster och en spritlikaiknande vätska, och talbletter.
Men så ska jag resa mig. Och nej, allt blir typ svart. Jag får sätta mig på en stol i korridoren, men hamnar sedan på en brits, med sån pipgrej då dom kollar pulsen, trycket och en blöt handduk på pannan. Jag börjar tok skaka och fryser ganska mycket. De hämtar en filt och tar blodprover. Frågar om det är något jag är allergisk mot. Ja allt typ. Sen kommer de tillbaka och säger att "bedövningen..." "Är jag allergisk mot den också eller?" fyller jag i. Ena läkaren börjar tokskratta samtidigt som den andra säger "hehe.. ja tyvärr."
Så roligt då de frågade hur jag fått såhär. Förklarade att ja sprungit mycket och att jag känt lite efter de nya träningsskorna i tårna då. Men att jag vilat en dag, att det gått ner sig och att jag körde på igen. Att det blivit värre då. De undrade om jag inte känt att det gjorde ont då jag sprang. Josåklart jag kände det. Men alltså. Om jag börjar något kan jag inte avbryta det. Då blir det som ett big fail. Då måste jag göra klart. 8Km är inte samma som 10. För mig spelar det roll. Då kommer jag bara känna att. "Nästa gång måste jag springa 13 km". Det vill jag inte :)
Visade sig att jag även var allergisk mot medicinen de skrivit ut. Inte spriten då, utan tabletterna. Menmen, det kunde väl varit värre. Jag fick ju hjälp...och de var verkligen duktiga. Sen fick jag träffa en läkare som undersökte mig och fick en banan och lite saft. Sen fick jag vila nån timme. Sedan halta ut på hälarna för att möta familjen. Hämta ut grejerna på apoteket och ta en taxi hem. Arvid sov, men Hanna verkade ju ha kul åt hur jag såg ut. Skrattade hysteriskt åt mig. Ja kul att man kan roa någon iaf :)
torsdag 24 januari 2013
Kiwi.
Nu har vi lekt, städat, tvättat, sett på film och skrivit handlingslista. Hmm vad ska vi göra nudå? Eftersom vi är förkylda och det är snorkallt ute, utesluter vi lekparken. Sen har jag ändå så ont från de nya träningsskorna. Så blir det ingen träning idag:/ Så måste hitta på något annat. Kan ju alltid köra lite övningar hemma.. Eller pröva att ta det lugnt en dag. Men jag blir ju så rastlös! :) Baka kanske? :) Vi ska åtminstone ta oss ner på Kiwi och handla lite grejer till pajen ikväll.
Muusic.
Vad lyssnar ni på? Jag behöver lite ny musik. Som jag inte redan har! :) Någon som vet någon svinbra låt man måste ha i sin ipod/mobil/mp3? :)
Aj :(
Inatt hade jag svårt att sova :( Nu när jag har börjat träna har jag använt nya skor. Ingen hit! Inte för mina tår iaf. Gör svin ont i dom nu så jag knappt kan gå :( Hoppas det går över snabbt så jag kan träna mera... Så nu är det soffläge, film och go strumporna på. Som inte sitter åt så hårt. Bläää.
Helt slut.
Var helt slut igår. Men det var skönt att träna. Men det var sjukt gott att få äta lite paj då jag kom hem! :) vi såg på film och tog det lugnt... Är det någon som här ett annat bra pajrecept förresten? :)
onsdag 23 januari 2013
YES! :)
Done, and done! Fan va glad jag är nu. Nu har jag gjort mina pass. I did it!!! :) Först sprang jag en mil, sen blev det ett zumbapass. Helt nöjd med det?! :) Imorgon blir det mer träning med Lina! :) Nu ska jag gå hem och göra lite ben/rump övningar och sedan hoppa in i duschen, sen slänga in lite ny bra musik. Musiken är viktig. Den ska peppa! :) Wohoo.
Broccoli paj
Sådär ja! Hann slänga ihop en paj som Ante och barnen får äta till middag. Redo att klar för att gräddas. Bara att slänga in i ugnen! Så får jag äta då jag är tillbaka! :) Går ju inte att träna om man är svin mätt. Så kommer det bli gott efter de pass jag ska köra idag. Vad jag ska göra skriver jag sen. Så jag inte skriver nåt som jag inte gjorde! :) Näe måste dra nu :) Wish me luck! För er som vill pröva sig på pajen finns receptet nedan :)
Recept.
Pajdeg
125 gram smör
3 dl mjöl
2 msk vatten
Fyllning
250 gram Broccoli
1 st purjolök
1-2 st tomater
3 st ägg
1 tsk salt
200 g fetaost
1 st rödlök
2 dl riven ost
2 dl mjölk
1 dl créme fraiche
1 st gul paprika
1 pkt kokt skinka
Efter behag Vitpeppar/peppar
Gör såhär: 1. Tärna ner smöret och blanda ner mjölet. Gärna med elvisp tills det blir en grynig massa. Tillsätt vattnet tills det blir en bra deg. Tryck och platta ut degen i en pajform.
2. Fyllningen. Jag brukar koka broccoli. Men se till att vattnet är borta. Skiva purjolöken fint. Blanda ihop mjölk, ägg, créme fraiche, skinkan (som du har klippt i små bitar), rödlök (som du hackat i små bitar) och kryddor.
3. Förgrädda pajskalet i ca 10-15 minuter. Jag brukar även knäcka ett ägg och pensla över degen.
Pajen blir godare då.
4. När du tagit ut pajen varvar du med att strö över broccoli, skivade tomater, fetaost, paprika och den här mjölk/ägg/blandningen. Bara göra så det ser lite fint ut! :)
5. När du blandat ner allt stör du över den rivna eller skivade osten. Grädda mitt i ugnen i ca 35 minuter. Klart! :) Till detta brukar jag servera hemmagjord tsatsiki och sallad! :) Smaklig måltid!
Recept.
Pajdeg
125 gram smör
3 dl mjöl
2 msk vatten
Fyllning
250 gram Broccoli
1 st purjolök
1-2 st tomater
3 st ägg
1 tsk salt
200 g fetaost
1 st rödlök
2 dl riven ost
2 dl mjölk
1 dl créme fraiche
1 st gul paprika
1 pkt kokt skinka
Efter behag Vitpeppar/peppar
Gör såhär: 1. Tärna ner smöret och blanda ner mjölet. Gärna med elvisp tills det blir en grynig massa. Tillsätt vattnet tills det blir en bra deg. Tryck och platta ut degen i en pajform.
2. Fyllningen. Jag brukar koka broccoli. Men se till att vattnet är borta. Skiva purjolöken fint. Blanda ihop mjölk, ägg, créme fraiche, skinkan (som du har klippt i små bitar), rödlök (som du hackat i små bitar) och kryddor.
3. Förgrädda pajskalet i ca 10-15 minuter. Jag brukar även knäcka ett ägg och pensla över degen.
Pajen blir godare då.
4. När du tagit ut pajen varvar du med att strö över broccoli, skivade tomater, fetaost, paprika och den här mjölk/ägg/blandningen. Bara göra så det ser lite fint ut! :)
5. När du blandat ner allt stör du över den rivna eller skivade osten. Grädda mitt i ugnen i ca 35 minuter. Klart! :) Till detta brukar jag servera hemmagjord tsatsiki och sallad! :) Smaklig måltid!
Sjukis! :/
Åh vad tapper han är vår lille pojk. Det kan inte vara lätt att vara så förkyld, och ha feber då man är så liten. Inatt höll han både mig och Andreas vaken varannan timme. Smittat oss har han också gjort. Hanna med. Så alla är vi lite hängiga. Men jag måste träna ändå. Nu när jag kommit igång!!! :) Jag får vila sedan när jag är klar med dagens "to do". Nu väntar jag på att klockan ska bli halv 5 så jag får ge mig iväg till träningscentret!
måndag 21 januari 2013
Leos lekeland.
Som jag skrev var på ett lekland i lördags. Leos lekeland. Det var hur roligt som helst. Så stort, så mycket och något för alla. Stor som liten. Fanns grejer inte ens jag vågade åka där! :) Även Ante var lite rädd. Men Hanna var modig som tusan. Slängde sig ut i allt. Skrattade som tusan också! :) Arvid hade med roligt. Detta ställe åker vi till fler gånger!!! :) Så till er med barn, som kanske åker på semester hit till Oslo. Är detta ett ställe jag verkligen rekommenderar! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)