Saken är!/Tingen er!

Jag har det roligaste, underbaraste och mest kärleksfyllda jobbet någonsin. Jag är mamma. Men även om jag är mamma är jag människa också. Jag försöker att vara jag. Mig själv. Även om det är svårt ibland. Jag älskar att lära känna likasinnade föräldrar. Så man vet att man inte är ensam. Om att vilja skapa sina egna regler. De som tänker lite som mig och Andreas. Men man ska göra på sitt eget sätt. Inte lyssna så mycket på alla andra. Det blir bäst så.

Även om det känns som att jag bryter lite mot regelboken av den "perfekta föräldern" när jag skriver det här; så behöver mammor & pappor lite semester ibland. En kväll bara. För att socialisera sig med vuxenvärlden. För att få komma ut, äta en god middag, dricka en öl. Snacka lite skit. Om allt och inget. Med riktigt bra vänner. Med en som förstår. Någon som har barn och vet hur det är att vara förälder. En sån som Andreas Berntsen.

Vi har pratar mycket om hur saker är på riktigt. Vad som är underbart/vad som är jobbigare. Att vi vill vara de föräldrarna som försöker ha den perfekta balansen och kontrasten. Även om perfektion inte finns. Mellan stabilitet, ansvar,kärlek, humor och spontanitet. Att man ska ta sig tid till sina barn och familj. Men även till sig själv. IBLAND. men även om vad som krävs för att orka med. Det är få människor jag kunnat prata så bra med, om föräldraskap.

En som inte dömer för att man känner att man måste fylla på energikvoten en aning. Genom att få gå och träna, trycka ett Mc donalds meal utan att assistera ett barn. Att få köra bil, sjunga med och lyssna på vilken musik man vill. Bara ligga och slökolla på en film. Äta godis utan att de redan är slickade på osv. Näe han förstår. Han har sett oss tillsammans med våra barn! Umgåtts med oss och dem. Han vet att vi älskar dem. Över allt annat.

Därför vill jag bara säga tack till den här otroligt underbara kloka människan, som jag önskar allt gott. Tack för att du är du. Som delat med dig av tingen er, goda samtal, kramar, varma ord och high fives :) Andreas Berntsen♥, en som påmint mig och sagt att "du är bra". Någon som ser och vet hur mycket familj/släkt/vänner betyder för mig. Men som inte tycker det är konstigt att få skämta och skratta utan att nämna sina barn i samma mening. En som förstår. Att det är viktigt. Att få vara sig själv, bara för en liten stund.