Nyårslöftet. - Bättre sent än aldrig.

Nu vet jag. Äntligen. Vad mitt nyårslöfte ska vara. Bättre sent än aldrig, ikke sant? :) Låt mig förklara. Jag är en sådan människa som är väldigt spontan. Sådär spontan så man blir helt slut. Kanske skulle det vara bra att minimera den lite, men då skulle inte jag vara jag. Jag skulle inte sagt upp lägenheten, skulle inte tagit min familj, mitt pick och pack och flyttat till Spanien. Skulle inte vågat. Skulle bara vara kvar i min trygghetszon. Jag får panik bara av att tänka på det. Men även jag är rädd. Jag är rädd, panikslagen och oerhört glad över att jag gör det här. Att jag väljer att göra på mitt sätt.

Jag hade någon slags vision, om att då jag fick barn skulle jag inte tappa bort mig själv. Missförstå mig rätt. Jag älskar mina barn över allt annat. De är det mest fantastiska ungarna någonsin. Jag ville/vill ju fortfarande vara Maria. Jag vill fortsätta träna, uppleva, känna, resa, träffa människor och bli inspirerad. Jag vill bibehålla mina intressen. Men tillsammans med dom. De ska alltid känna sig trygga med oss, vart vi än befinner oss. För mig är det viktigt. Jag och mina barn är olika individer. Även om jag ser mycket i dem, som påminner om mig och Andreas.

Jag vill att de ska få erfarenheter, Bra sådana. Självklart tänker jag att "undra hur mina barn ska klara av att flytta runt". Från lugna norrland i Sverige, till varma hetsiga Spanien, till att hamna i storstaden Oslo. Men vet ni?, varje gång jag ser att de lyser, skrattar och ler av allt nytt de får se. Av alla underbara människor de får möta. Då vet jag att jag gjort rätt. Det är även helt otroligt vad duktiga de är på att lära och ta in. Jag blir imponerad. Hanna pratar lite spanska här hemma och förstår norska väldigt bra. Arvid är lite liten än, men det kommer :)

Så nyårslöfte: Inte tänka så mycket. Bara göra. Fortsätta att vara spontan, våga och uppleva. Så länge jag vet att jag och min familj mår bra av det. I LOVE IT! ♥