Ibland undrar jag om jag tänker för mycket. Att jag vill för mycket. Men så kan det inte vara. Att vilja kan väl inte vara dåligt? Enligt mig är det sämre att vilja men inte göra något åt det. Jag har många i min omgivning som säger att de vill uppnå saker, precis som jag. Vissa av dom kan jag tycka är fascinerande. De sitter på såna talanger att jag nästan blir arg. Arg för att dom väljer att inte göra ngt åt dom. För jag vet att dom kan lyckas.
Idag såg jag ett klipp som verkligen fick mig att inse att man inte bara får saker serverat. Man måste kämpa för det man vill ha. Tänker man inte göra det, ja då är det inget man vill tillräckligt mycket. Låt oss skriva detta lite mer dramatiskt. Tex. Om ens syretillförsel skulle strypas så skulle "andas" vara det enda vi skulle tänka på. Inga fotbollsmatcher, fester eller annat skulle spela någon roll. Vi skulle göra vad som helst för att få andas. Vad som helst. Syre är alltså något vi verkligen skulle vilja ha. Simpelt. Vill du bli framgångsrik. Måste du vilja ha det du önskar lika mycket som du vill ha det där syret.
Jag har idéer om vad jag vill göra. Ibland tänker jag för mig själv att. Någon dag står jag där. Men ifrågasätter mig själv lika snabbt. Jag vet hur viktigt det är med rutiner. Äta, sova, ta hand om sig själv. Men ibland har jag perioder som jag sover mindre på. Får jag frågan om vad jag gör vaken, blir det ofta ett lamt svar som "musik, film osv." Är det så enkelt? Finns det något bakom det hela. Kanske har jag bara insett att. Vill jag uppnå något, måste jag kunna offra lite sömn. Jag måste få inspiration. Känna, tänka, tycka. Jag gillar att se svart på vitt. Men jag hamnar ofta någonstans där i mitten. Ja, eller nej. Är det så svårt?
Det jag egentligen försöker säga är. Till er som faktiskt sitter där hemma och tänker att ni vill bli framgångsrika.Vad det än gäller. Om det är ekonomiskt, relationsmässig eller något annat. Så kämpa. Ställ dig frågan. Är det värt det? Är detta något jag vill lika mycket som att andas. Kan du ha offra lite sömn för hårt arbete? Känner du? Glöden. Tänker du? Passion. Det är bara du som sätter gränser för hur långt du kan gå. Vi är våra största kritiker. Jag sover redan lite. Men jag har tankar. Jag har drömmar. Jag vill jag vill. Jag ska. Jag vet inte med er. Men jag ångrar hellre något jag har gjort. Än något jag inte gjorde, men som jag borde ha gjort.

Hur känns det att va två barns mamma :)
SvaraRadera