Mamma. Jag saknar och älskar dig.

Ge mig en minut. Jag försöker få någon klarhet i hela situationen. Men det kommer ingen klarhet. Det är bara dimmigt. Dimmigt med en rad känslor som löper amok. Ilska, sorg och förtvivlan. Det var så jag kände och fortfarande ibland känner. Pappa hade samlat hela familjen hemma hos mig i vardagsrummet. Jag satt och höll i Arvid som var ca 2 månader då. Jag hade en känsla av att något inte stod rätt till. Så säger pappa det. Att mamma har begränsad tid kvar att leva. Hela min värld rasade. Min morbror satt bredvid mig. Jag visste inte vart jag skulle fokusera blicken eller vad jag skulle säga. Min syster var den som ställde frågorna, jag förstod vad dom sa men det gick liksom bara in och ut. Minnen från själva samtalet är lite luddigt. Men jagminns att min morbror kramade mig medans jag satt där då tårarna bara rann.

Senare på kvällen sprang jag ner i källaren. Jag hade lust att slå sönder allt som fanns där nere. Men jag satt mig bara ner mot väggen. Stirrade. Grät. Kände mig fruktansvärt hjälplös. Ringde en vän men fick nog inte ut så mycket ord. Men hon visste vad min mamma betydde för mig så det var skönt att bara ha någon där. Dagen därpå skulle jag åka med pappa till sjukhuset. Men han ringer innan den avtalade tiden och säger att vi måste åka in fort. Mamma är nästan inte vid medvetande längre. Tidigare den morgonen hade jag skickat ett sms till mamma. Om hur mycket jag älskade henne. Något jag märkt att hon hunnit läst på hennes mobil några timmar tidigare. Bilresan från Härnösand - Sundsvalls sjukhus var nog den längsta någonsin.

När vi  kommer in i rummet där hon ligger..ser hon på oss... och börjar gråta. Hon har tappat talförmågan men hon tar min hand och kramar om den. Jag minns att jag kramade henne, grät och pussade henne och sa att jag älskade henne. Bad om förlåt om jag någon gång varit dum. Klappade henne på pannan och ville verkligen inte förstå. Sen satt vi där.. i flera timmar. Varje gång hon gjorde ett andningsuppehåll frös alla till.. men så andades hon igen. Det blev kväll och mamma var inte nåbar längre. Alla fick inte stanna. Så pappa stannade hos henne. Min syster och morbror åkte hem till sig, jag åkte hem till min familj. Morgonen därpå fick jag veta att mamma somnat in.

Efter det här blev det många nätter som jag grät mig till söms. Hade väldigt svårt att äta. Försökte greppa tag i verkligheten men det rann mig ur händerna. Jag var trött, rädd och ensam.Jag var trött som knappt fick någon sömn. Jag var rädd över att inte klara av det som just hänt. Mamma var ju den som var stark. Den som jag kunde lita och luta mig mot. Men då den klippan försvann svävade jag liksom i tomhet. Trots att jag hade en egen familj och vänner som fanns där kände jag mig ensam. Hur mycket än folk sa att dom förstod hur jobbigt det var. Kunde ingen förstå mig. Hur jag kände. Hur jävla ont det gjorde i mig. Hela tiden och fortfarande gör.

Varför jag väljer att skriva om det här nu då? Jag känner att jag är skyldig mig själv det. Mars månad är för mig riktigt tuff och jag är lite av en expert på att skjuta jobbiga känslor ifrån mig. Men jag vill inte göra det. Inte idag. Jag vill istället höja dig till skyarna. Jag vill tacka dig mamma. För alla fina minnen du givit mig, pappa och mina syskon. Att du ska veta vilken fantastik människa, mamma, vän, fru och allt du varit. Så mycket kärlek du hade i dig. Mot allt och alla. Hur jobbig jag än varit har du aldrig tröttnat. Du alltid funnits där för mig. Vilket gör detta så svårt.

Därför ska jag läsa denna texten högt och hoppas att du hör. Jag ska spela en av dina favoritlåtar även om det gör ont. (Hallelujah - Jeff Buckley). Då får jag kanske på något sätt behålla dig lite, även om jag mer än gärna vill tro att du finns med mig. Jag försöker vara stark. Men jag gråter idag. Jag tänker på dig. För att jag älskar dig och glömmer dig aldrig. Jag är så otroligt glad att ja fick ha dig som mamma. Jag hoppas att och om du kan se mig, att du är stolt över mig. För jag kunde inte varit mer stolt över dig. ♥

Varje dag, älskar och saknar jag dig mamma/Din dotter.