Ångest.

Ibland gör man saker som får känslorna att sticka ut. Som få dom att sättas på sin spets. Att man inte har något annat val än att faktiskt känna och ta på dom. Med andra ord. Shit vilken jobbig helg jag haft. Bra, men jobbig. Jag fick uppleva känslor jag jobbat 4 år på att ta bort. Panikångest. Den där känslan av dödsångest och att känna sig helt hjälplös. Finns det något positivt med detta då? Fick väl på något sätt lära mig att deala med dom igen, även om jag helst skulle låtit bli.

Om folk frågar mig vad som händer då man får panikångest vill de gärna ha ett enkelt och simpelt svar. Kanske inte det där mörka eller det mer jobbiga som ligger bakom. Ibland händer det kanske bara för att du är sönderstressad, ibland annat. Ibland allt tillsammans. Men då det gått över, då du lyckas få det värsta att lägga sig.. då har du som klarat det. Men det betyder inte att de jobbiga känslorna inte finns kvar. Vilket jag inte alltid kan förklara.

Om du slår sönder en vas och säger "det blir bra nu" till den. Betyder det då att den känner sig hel några timmar efter?